Om Mig

Jag är en tjej född -82 som hel hjärtat jobbar med hundar privat.

I både träning och i problemlösning.

Tack vare henne så är mitt självförtroende på topp, innan hon kom in i mitt liv var jag helt nere i botten med både självförtroende och livslust. Nu är det raka motsatsen, vilket ni säkert förstår när ni läser på sidan.

Trots mina handikapp lever jag ett normalt och aktivt liv med min hund och min Guldhamster, Lucky.

Som ni kan läsa under änglar så finns inte Lucky längre hos oss.

Men jag har den busigaste valp man kan tänka sig, Zindi.

2012

Jag är nu efter 6 års sjukskrivning, 100% sjukpensionär.

http://www.papillon.n.nu/zindi

 

 

MARS 2013!

Ja då sitter man nu här med en dunderförkylning. Lite snörvel, lite hosta men massor av halsont och heshet.

Fick en ask Strepsils av min mamma och halsotet försvann efter tre tabletter. Mår superkass, men jag vet ju att det går över.

 

 JANUARI 2014!

 

Ja då var det nytt år igen. Ska la bli kul att se vad det har att bjuda på.  

APRIL 2014!

Har länge velat ha en pekpenna.  Köpte en men den funkade inte. Var länge utan, sen en kväll jag var ute med hundarna hittade jag en penna på marken. Jag tog upp den för att se vad det var, det var just en pekpenna så jag tog hem den för att kolla om den funkade och se det gör den. Vilken lycka.

 

Maj 2014!

 

It´s the final count down! Ska nu in och opereras den 15/5. Har en 8mm stor polyp i gallblåsan, så jag ska operera bort hela gallblåsan. Och gissa om jag är nervös. Lite rädd är jag också, det är ju trots allt narkos. Men jag överlever väl detta med.

 

Juni 2014!

Idag den 18/6 ska jag nu berätta hur det gick till. Jag fick en tid till operation klockan 10:00, inställelsetid som dom kalla det, det menas med att jag ska va där men inte att jag ska opereras just då. Själva op tog ca 2½ timme, sen tog det ca 5 timmar för mig att vakna ur narkosen. När där var ett rum ledigt, fick jag, min mamma och vivi komma in i det rummet, där fick jag lång sjukhusskjorta, mössa, strumpor som gick hela vägen upp till ljumskarna, blå skyddsskor och trosor. Där fick jag även en blå desifinerings svamp som jag skulle tvätta magen med och 2 långa bollulspinnar till navlen. Fick sen vänta ytterligare en stund. Sen kom sköterskan och satte kanylen, det tog tid då hon inte hittade något kärl att sätta den i, men till slut hittade hon ett i tummen. Hon pratade med mig, sen gick hon. Efter mer väntan kommer läkaren (en kvinlig) som ska op mig och berättar att den hade blivit canser om jag inte tagit bort den och lite annat. Efter mer väntande kommer sköterskan igen och hämtar mig, vi går iväg till op rummet. Där inne möts jag av 4 andra kvinliga sköterskor och narkossköterskor. Där får jag lägga mig på en brits. Dom lägger ut mina armar till sidorna och kopplar på mig blodtrycksmätare. De pratar hela tiden med mig om vad de gör. Jag får lugnande som gör att hela rummet snurrar. Jag blundar, det känns bättre då. Jag får smärtlindring och narkos. Jag får syrgas i en mask över näsa och mun. Vi pratar om mina hundar. Efter 10 sekunder sover jag. Men innan jag somnade, satte de fotplattor för att jag inte skulle kasa omkring under op. De reste även på britsen så jag stor upp under hela op. När jag sedan vaknar till, ligger jag i ett annat rum med andra pasienter runt om mig. Jag hade en egen sköterska som passade bara mig. Läkaren som gjorde op, kom och pratade med mig, men jag var så trött så jag uppfattade inte mycket av vad hon sa, bara att allt hade gått bra. Jag vaknade med syrgas i en slang i näsan. Efter en stund fick jag saft och mackor. Jag sov med mackan i munnen så det tog tid att få de i mig. När 5 timmar gått frågade hon om jag ville gå och kissa, men det ville jag inte. Hon insisterade, så jag gick och kissade, byta om och fick komma in i ett annat rum där min mamma och vivi satt. Jag fick medicin mot illamåeende och kräkpåse. När jag suttit en stund hos mamma och vivi i rummet kräktes jag, det kom lite utanför på golvet och mina byxor. Sköterskan som tog väl hand om mig torkade upp på golvet. Jag fick 4-5 kräkpåsar med mig hem, men de är fortfarande oanvända. Vi åkte färdtjänst hem och dit körde mammas chef. Vi var hemma 20:45. Hundarna blev rastade av min gammla vaktmästare Göram Malmberg. Trode jag skulle ha ont efteråt, men det hade jag bara i musklerna, inte i de 4 titthålen. Det syns fortfarande var titthålen är, men de försvinner nog.

 

Februari 2015!

30/1-15 gjorde jag den här

 

 

Och det blir inte den sista.

http://www.papillon.n.nu/mina-pahitt

 

 

 

Start

 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)