Min Hund
2011!
Som ni säkert redan sett så har jag då en papillon, en tik född 2008. Hon var 10 veckor och vägde 900g när jag köpte henne.
Världens underbaraste tjej.
Trivs bra ihop med andra små hundar, särskilt om de är lugna.
Hon är osäker i början, men när de träffats några gånger går allt bra.
Hennes osäkerhet i början är att hon blivit attackerad två gånger av schäfrar när hon bara var liten valp.
Därför gillar hon inte stora hundar. Pudlar gillar hon inte alls oavsett vilken storlek dom har.
Hon bryr sig inte om vilket kön den andra hunden har, bara den vill leka och jaga henne.
Hon är 26 cm i mankhöjd och väger 2,4kg. Är alltid lika glad och vet vad hon vill. Älskar att jaga efter bollar och att ha dragkamp. Annars är hennes favorit syssla att bli klappad. Gärna då på insidan av låret.
När hon var 8 månader började hon att hoppa och hon var bra på det med. Tills en dag i april 2009, då hon på lång tid gjorde sitt sista hopp. Hon landade olyckligt och fick vänster framtass under sig, med en fraktur som följd. Hon blev naturligtvis inlagd samma kväll olyckan hände och de någon dag senare opererade in en platta, fick en skena som stöd, som skulle bytas en gång i veckan och fick komma hem. Det var meningen att plattan skulle sitta hela hennes liv ut, men hon började halta, så vi körde in med henne för att få det kollat och mycket riktigt hade två skruvar lossnat och irriterade henne. Detta efter ca 5 månader. Plattan opererades ut och hon fick då bara en skena som stöd och fick komma hem igen. Skenan togs bort och hon följde med hem samma dag, veterinärerna sa att det var läkt. Efter bara två till tre dagar hemma slutade hon äta och jag fick inte röra hennes ben, efter en tid slutade hon även dricka helt. Jag ringde naturligtvis till hennes veterinär och hörde. De sa att jag skulle mata henne en tid och se om hon började äta igen. Hon åt kanske fem kulor i veckan. Detta pågick under ca två månader, hon rasade i vikt, ner till 1,5 kg. Stackarn var bara skinn och ben. Efter att hon då legat inne några veckor ringer veterinären och säger att hon av okänd anledning har en ny fraktur på samma ställe. Hon ligger inne utan att äta eller dricka några veckor, hon naturligt viss matad med burkmat A/D. Undertiden tänkte jag på beslutet om att göra en ny operation, amputering eller som veterinärerna ville, avliva henne. Man avlivar inte en frisk hund för en fraktur. Avlivning gick rätt bra i tankarna eftersom inte åt, hade under denna tid kontakt med veterinärerna varje dag. Men så en dag när jag ringde för att höra om henne, fick jag ett svar som avgjorde mitt beslut, hon hade börjat äta. Jag valde att operera. Hon fick då 14 spik i sitt lilla ben. Hon kom hem igen. Men det var ingen vacker syn jag fick hem. Jag trodde att på ett djursjukhus, var allt ren och bakteriefritt, men jag fick hem min tjej helt inkletad i avföring i hela gumpen och ner på benen till hasen och upp på cirka halva svansen. Hon var så inkletad att hon inte fick ut någonting mer utan en tvätt. Så det var bara att ta hem henne med diarré och på vingliga ben ställa henne i duschen. Stackars liten. Hon kom på benen igen och sprang glatt omkring med sina 14 spik som om de inte fanns där. Maten var fortfarande ett problem, men hon åt i alla fall. Efter fem månader med omläggning om spiken en gång i veckan, så fick de tas bort. De skulle sitta minst sex månader. Två av spiken hade lossnat och rörde på sig inne i hennes skelett (hoppas ni förstår hur jag menar) De tog bort och hon kom hem med en stödskena som hon skulle ha i tre veckor och skulle bytas en gång i veckan. Hon gick med det i fyra veckor. Allt detta hände på Malmös djursjukhus. Jag ångrar inte att jag fick betala runt 40.000 kronor för kalaset efter att försäkringen gått in med sin del. Allt detta tog ett helt år. Om jag hade kunnat börja om från dagen jag köpte henne, hade jag varit glad. Men idag är hon världens lyckligaste tjej igen och har aptit som aldrig förr. Jag tar det som mitt fel att hon hoppade den dagen, jag skulle ha hållit i henne i just det hoppet, men gjort är gjort. Jag är glad att jag kämpade på för hennes skull, för idag är ju som sagt allt bra. Hon är lite stel i handloven, men inget rörelsehinder.
I Augusti 2009 så kastrerades hon, för att slippa en massa sjukdommar dom lätt får om de ej ska ha valpar villket jag inte vill ha, Och så tycker jag hon har kämpat tillräckligt i ett år. (se ovan)
Vi tränar flitigt på inkallning och det går bra, i alla fall så länge hon är kopplad.
Hon springer lös när vi leker med bollen utomhus, hon kommer bra på inkallning.
Hennes inkallning tycker jag är till ca 60 prosent säker.
Hon har även gått upp i vikt, hon väger nu 2,5kg.
Har nu precis kommit in från kisse rundan, på väg in i porten vid hissen, så smälter mitt hjärta. Min hund som annars skäller på folk som går ur hissen, tar vanten som hon bär på och går till sidan, ger utrymme så människorna kan gå ur hissen och väntar snällt tills alla gått ur hissen, när dom är vid porten så går hon snällt in i hissen utan ett skall. Detta har aldrig förr hänt och hon är 2½ år. Det var ett magiskt ögonblick och det fick verkligen mitt hjärta att smälta.
Hon börjar bli bättre med andra hundar nu, men hon är fortfarande osäker, men hon skäller inte alltid så mycket på dem nu.
Hon är stora tjejen nu, är idag 2år och 7 månader och leker gör hon ca 5 minuter, sen tycker hon det får räcka och sätter sig med ryggen emot och vill bli kliad. Hennes favorit lek i de ca fem minuterna är att få hoppa och stutsa efter bollar, när hon fått tag i en så hoppar hon upp på sängen och längtar efter lite kel.
Hon tar allt mer och mer kontakt med andra hundar nu, även stora. Till min stora förtjusning. Men hon gillar fortfarande inte när de rusar fram till henne, utan hon vill ta det lungt, tills hon känner den andra.
22/5-2011 2,7kg
28/5-2011 2,5kg
4/5-2011 2,7kg
11/6-2011 2,5kg
Är det party så är det.
Hon blev 3 år.
Hon började hoppa när hon var 8 månader.
Hon har gjort stora framsteg sen "lilla syrran" flyttade hit.
Hon börjar ta mer kontakt med små hundar och hällsar på människor, de kan inte alltid klappa henne, men hon luktar gärna på dem. Hon är inte rädd som många tror men hon är försiktig. Hon avskyr barn, för ända sen hon flyttade hem till mig då hon var 10 veckor så har barn retat henne, sparkat mot henne och kastat stenar och diverse andra saker mot henne. Tack och lov har inget träffat henne.
2012!
Idag den 27/2 så födde min kastrerade tik sina valpar, hon fick ca 4-5 valpar. Undrar villket kön hon fick. Det två första valparna fick hon ute på den frusna gräsmattan på morgonens kissrunda.
Hon var (sken)dräcktig. Dom löper och kan bli (sken)dräcktiga ändå, trots att dom är kastrerade, känslorna försvinner inte som jag trode. Men allt gick bra, hon var utmattad efter valpningen, men är nu sitt vanliga jag igen.
20/5-2012 Födde Tippen 2 stycken valpar. Hon var nämligen skendräcktig igen.
Dom föddes på kvällen i soffan.
8/8 Grattis på 4-års dagen.
Tippen fyller 4 år idag den 8 Augusti.
I´ts my party and i´ll bark if i want to,bark if i want to, you would bark to if you be 4 yeras old!
Januari 2013!
Hon som alltid skäller och gör utfall mot barn, som alltid varit elaka mot henne. När vi i dag gick ut, så kom där en mamma med två barn som halv skrek och pratade. Men min ängel gick fint fot vid min högra sida i slakt koppel helt av sig själv, hon tittade inte ens bak på dem så som hon brukar göra. Jag blev så stolt över henne. Tror hon själv var stolt där hon gick. Sedan så gick hon upp själv i trappa, hissen är under reperation. Min ängel är allt jag kan säga.
Juli 2013
9/7 var hon hos veterinär Dragan Panic, veterinären som oppererade hennes ben (det kan du läsa om högre upp), men sammtidigt hos tandläkaren Hanna, som jobbar hos Dragan. Underbara människor! Hon drog ut 5 tänder och under röntgen såg de även att hon hade sår i underkäken och där bakersta tanden ska titta blödde hon, om hon haft den tanden eller inte vet vi inte, hon har inte motsvarande tand i andra sidan uppe heller. Fick oxå Strong Hold för noskvalster, som även lilla syster blev behandlad för.
8/8-2013
Grattis på 5-årsdagen min älskling!
September 2013
Idag var vi i parken och lekte jättemycket med min älskade boll, vi tog med min mellis (torrfoder) så vi åt ute.
Vi var där i ca 2 timmar, jag hade 10 meter löplina fäst i mitt koppel, så jag hade större frihet. Jag var jätte pigg och hade mycket energi efter de två timmarna och jag ville inte gå hem, ville bara jaga min boll.
22 oktober 2013!
I dag var en fruktansvärd dag i mitt liv, jag var hos veterinären. Jag har svårt att andas i nosen så matte vill hjälpa mig. Att lyssna på mitt hjärta var väl okej, men han fick allt akta sig när jag skull få lugnande, matte fick hålla bort mitt huvud annars hade han varit något finger mindre nu. Det tog tid för mig att somna och jag vaknade igen. När det var dags för att få en kamera i nosen och att ta ett prov på bulan i min nos och blodprov, när veterinären skulle ta mig, fick han akta sig igen, annars hade varit ett öga mindre, han hämtade en munkorg. När han kom med munkorgen och matte skulle ta på den, gjorde jag ett sista försök att skada han. Men med munkorg blev jag from som ett lamm. Nu väntar vi bara på att få svar på det dom gjorde mot mig, allt plågande jag fått utstå. När vi kom hem lade matte en handduk på en kudde på golvet åt mig och en kudde till sig själv, så låg vi på golvet tillsammans. Underbar matte jag har, hon gör allt för mig.
18 Juni 2014!
Den 12 Juni tog matte mig till vet. hon ska op bort mina analsäckar. Jag har fått dom spolade 3 ggr förr för att dom inflamerar och det gjorde dom för offta så matte bestämde sig för att ta bort dom helt. Den 24 Juni ska jag in och ta bort mina 4 stygn. Allt har gått bra och är nu lika glad och busig som innan.
Kolla även min andra hund.
https://papillon.n.nu/tips-och-ideer
https://papillon.n.nu/papillon/phalene-nedarvda-sjukdommar-enligt-forsakrings